26.02.2013

23.05, 
den där freakin fukkin amazing känslan som uppstår när du kan lyssna på en låt som för sex månader sedan gjorde dig till ett jävla nervvrak, skakandes i hyperventlierande tårskalp, som gjorde dig ledsen och ensam. Att kunna lyssna på den nu och älska den, att kunna lyssna på den nu och känna sig tillfredsställd med det jag har. 

världens finaste har stövlat in i mitt liv och min dator. jag kan inte beskriva den skumma kemin vi har fast vi aldrig sagt ett ord med ljud till varandra. det är skrämmande. han är en saga, som troligtvis aldrig kommer bli sann, men jag gillar att leva i den saga. sagan om att jag är prinsessan och han är min prins. 

men som sagt, jag är ett kaos, för en månad sen var det en annan kille, för två veckor sedan var det en tjej. jag är en vandrande panikattack. jag är ett vandrande lyckoskvalp som står så jävla när kanten att det snart kommer trilla över kanten. 

det där med att försöka hitta sig själv. att vara där jag är och leva i nuet. det där med att känna sig själv och sina känslor. 
jag blir svartsjuk, svartsjuk när en kille på andra sidan jordklotet som jag aldrig i mitt liv träffat, träffar en annan tjej när jag precis suttit och snackat om hur jag ska ligga ikväll och så vidare. seriöst, jag blir så trött. men bevisligen är den sån jag är och så jag kommer reagera i hela mitt liv. jag är en känslomänniska till max som äntligen börjat kunna uttrycka sina känslor, som vågar säga vad hon tycker och visa hur hon vill ha det. den tjejen är välkomnad. bara hon kan tygla resten. svartsjukan och besattheten. bara hon kan tygla den så är den tjejen så välkommen in i mitt liv. så välkommen

HA DE!