14.01.2013

23.14, idag har den första bieffekten av min nya diagnos kommit till ytan. Ebba, min fina fina vän är inte glad på mig av många anledningar som jag såklart förstår, delvis. Jag är ett kaos, mina känslor, handlingar och min kropp, inget stämmer och jag undrar var dag vem den nya bruden med extrem attityd och öppenhet som vandrar runt i mina dojjor är. Jag är inte mig själv, på så många sett. Men i och för sig, vad är mig själv. Jag är 20 år, kan knappast ha hunnit finna mig själv redan. Å nu är jag kanske mer mig själv än någonsin, måste börja lära mig att hantera min sjukdom och låta mig själv ta hjälp från de som vet bättre. En medicinering är såklart självklart nu och jag ser hur det påverkar min omgivning och det inte endast till det positiva.

- Jag är en hypad, speedad och okontrollerbar version av Karolina. Karolina är inte sån här, hon är pepp på livet men hon snackar inte backom folks ryggar, hon har åsikter men delar inte med sig av dem till allt och alla. Hon är egoistisk och har lagom fokus på alla, hon är inte överbeskyddande och allsmäktig. Hon är lugn och full av tillit och önskar att alla ska känna tillit till henne.
 Jag känner sympati och medlidande, jag är lagom, inte djupt depirimerad och sympatilös, inte på droger och bekymmerslös, jag är en medioker människa, likt alla andra. Gäller bara att få min hjärna att sammarbeta med mig helt enkelt.
Vill passa på att be om ursäkt till alla jag sårat eller betett mig fel emot den senaste månaden. Vill inte skylla allt på bipoläritieten men det är en stor bidragande faktor, har inte varit mig själv helt enkelt och är fortfarande extremt förvirrad kring mig själv.

Samtidigt som jag delvis gillar den nya jag. Jag tar för mig, är en euforsikt trevlig människa som bjuder in allt och alla. Men när den öppenheten går till överdrift inser även jag att det är något som är fel. Dags att handla, på onsdag blir det till en läkare i Oslo och en påbörjan på ett fastställande av diagnoser. Kommer inte bli lätt och kommer ta mycket tid, pengar och energi, men det är det värt. Allt för att bli den där nästan ideala människan och för att finna mig själv förstås.



fårskinnspäls jag fått av mor för att klara den bittra kylan!

Idag har jag  packat bilen full med grejer, mat och papper i mängder. Sagt farväl till Pelle, Galba och Elsa och gården såklart. Drog in till Lisa för att pressa in hennes grejer och imorgon bär det av till gekås och sedan vidare mot Oslo, PEPP!  

Kvällen spenderades i gott sällskap av Ida och Sophie, svensk-värmländs film och grönsaksdipp. Ett perfekt avslut på sista dagen i sverige på ett bra tag. Planerar inte att komma "hem" innan april då Elsas bebis kommer. Halmstad är passé, hoppas bara att jag är välkommen tillbaka såsmåningom. För nu har jag ställt till nog med rabalder!
 Fokus på nya livet, sjukdomarna och arbet, och såklart lite skidåkning och hundpassing invävt.

Oslo, jag tror nog vi kommer bli goda vänner du och jag!

Natten spenderas hos bästa Victorias föräldrar i Söndrum, Halmstad. De är likt henne underbara människor som jag uppsakttar något enormt, TUSEN TAKK!
Victoria du fattas oss, tur du kommer till Oslo i april/maj.

Nu säger jag godnatt, imorgon blir en fullspäckad dag som kräver mycket energi!

HA DE!