Jag försöker att förstå mig på mig själv och mina röriga känslor, men jag förstår ingenting. Det är fortfarande ett enda jävla kaos alltihopa. Jag vet ju ingenting. Idag när jag promenera bort till affären fick jag helt galet ont i smalbenen, känner förfarande att de är lite domnade och har en molnande värk. Kanske kan det ha med infuensan att göra, kanske inte. JAG VET JU INGNTING om allting. Det är utmattande, fruktansvärt utmattande.
Jag börjar att plana ut i mina känslorubbningar nu i varje fall. Jag är mera jämn och kan gråta igen, känna mig besviken och ledsen. Något jag senast gjort i ungefär 45 min på juldagen och det är verkligen helt bissart. Att vara hypermanisk må vara trevligt i stunden men när jag sedan inser att det inte är lika kul att trilla ner ifrån den där glädjepinnen efter en hype uppskattar jag den inte lika mycket längre. Vågar inte ens tänka på när jag dippar ända ner i djupet igen. Vill aldrig tillbaka dit igen. Vill aldrig må så dåligt som jag gjorde i somras, vill aldrig igen, aldrig!
Men nu är jag satt på hold, på vänt, i väntan på ett jobb så jag kan få skriva in mig i Oslo och kunna söka sjukvård här. Jag är fast i min förvirring och min iver att få börja reda i alla "kansken" alla "tänk om". Jag väntar på att få reda på vem jag är, vilken diagnos jag är och vilken neurologisk sjukdom jag eventuellt lider av, det är ingen kul väntan ska jag säga er, ingen kul väntan alls. ANSTÄLL MIG! SNÄLLA!
Det luktar weed här, hela tiden, varje kväll. Kanske är jag hög på allt os, det kanske kan vara så, att jag passivt andats in weed och blivit ständgt hög. Jag har inget roligt att skriva ikväll, inget roligt alls. Är trött och sjuk, Oslo levererar bara extremt dyr glass. punkt. haha, fuck it. Hoppas jag är tillbaka med ny pepp och energi imorgon. Satsar på det!
HA DE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar